Här kommer min senaste läsning....=)
STEPHEN KING; LISEYS BERÄTTELSE- Denna håller jag på med just nu, och har hållit på med ett tag eftersom sömnadstiden helt enkelt saknats en del på sistonde. Handlar om Lisey, fru till populär avliden författare. Han hade verkligen sina demoner, som hon får erfara även 2 år efter hans död...Har läst ca. 2/3, är en intressant bok, King har alltid fina personporträtt, och jag gillar honom nog alltid, fast han mycket ändrat sin inriktning på skrivandet numer. Inte längre ren skräck, utan mer krypande psykologiskt, det skrämmande i det normala. Men som sagt, alltid min favoritförfattare. Inte en av hans bästa böcker, men läsvärd.



Den andra boken i Lincoln Rhyme-serien och den 3:e Jeffery Deaver jag läser. "I samlarens spår" var bättre, men denna är helt klart läsvärd. Jag håller just nu på att lyssna på 3:e boken "Den tomma stolen".

HJORTH/ROSENFELDT; DET FÖRDOLDA- Sebastian Bergman är en psykolog som specialiserat sig på gärningsmannaprofiler. Men de senaste åren, sen han förlorade fru och dotter i tsunamin, har han blivit allt mer självdestruktiv och slutat med allt polisarbete. Hans största tidsförströelse är sexmissbruket. Av en slump snubblar han på sina gamla kolleger i rikskrim, som utreder ett brutalt mord på en 16-årig pojke, Roger. Mot sin vilja börjar han hjälpa polisen i jakten på mördaren. Han anser sig vara bäst och klokast, och ger inte ett så sympatiskt intryck, men man fastnar ändå för karaktären. Mycket spännande bok och jag kommer definitivt läsa deras nästa, som nyss kommit ut!


En bok med otroligt vackert språk, ibland känns språket nästan lite FÖR utbrett för min smak. Författaren måste ha en karriär som poet också. Men, läsvärd och spännande i slutet!
ULLA-CARIN LINDQUIST; RO UTAN ÅROR- Ulla-Carin var ett av våra mest kända nyhetsankare, fram till den dagen hon fick diagnosen ALS. Den värsta av alla neurologiska sjukdomar. Den är obotlig och de drabbade dör oftast inom kort tid. Denna bok är skriven under hennes korta sjukdomstid. Man kan inte låta bli att gråta, det är svårt att föreställa sig att behöva ta farväl av sina barn och älskade. Och hopplösheten när kroppen inte samarbetar med hjärnan....men samtidigt hennes livsglädje. Jag rekommenderar er att läsa, om ni orkar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar