onsdag 28 mars 2012

Stressig eftermiddag och Kirons svårigheter...

Igår blev det lite stressigt på eftermiddagen efter 16 då vi först hade utvecklingssamtal för Kiron på dagis, (M fick ta det denna gång, jag går på Tirils, som är idag om "hennes" pedagog är frisk nu), sen for vi ner på stan, M släppte av mig medan de for på McDonalds. Jag rusade runt i några affärer, diverse ärenden, bla. till Ms födelsedag på fredag.... I övrigt fyndade jag varsin vintermössa och matchande fuskpolokrage till barnen för nästa vinter, 29 kr st nu, på Åhlens. Köpte också en bok om Bröllopsfesten på bokhandelns rea, halva reapriset, och lite annat smått och gott bla. presenter till andra kommande födelsedagar.
Skönt att ha lite sånt avklarat i förväg.
Sen joinade jag familjen nere på McDonalds, åt Ceasarsallad...mmm.
Och efter det avklarade vi veckohandling på Coop...usch vad pengarna flyger när det behövs påfyllning av basvaror...

På utvecklingssamtalet kom vi iallafall bla. fram till att Kiron ska få gå på dagis några extra dagar, bara 2 timmar, för att försöka få med honom på gruppaktiviteter. Han är ogärna med om sånt, drar sig undan, en av hans svårigheter.
Ibland verkar han vara en helt annan pojke på dagis...vissa saker kan man inte alls relatera till.
För övrigt ska vi träffa BUP nästa tisdag. Får se vad som väntar... Får en stor klump av gråt magen när jag tänker på det, men samtidigt hoppas jag att han kan få extra hjälp om han behöver.
 Han fungerar så bra på de flesta områden, det är inte så att vi har svårt att få vardagen att fungera, och är intelligent och frågvis, undersökande, omtänksam, väldigt pratsam osv. Hans svårigheter verkar mycket vara att han ogärna deltar i gruppaktiviteter eller där uppmärksamhet ska ligga på honom (utanför hemmet), och att han ofta inte kan ta allmänna instruktioner, utan man måste rikta dem direkt till honom. Får han bara den tid han behöver så funkar det oftast. Men är det nåt han känner att han inte kan så ger han jättelätt upp. Han är heller inte så kontaktsökande mot andra barn, men vi har märkt att det funkar bättre om det är tex. bara ett annat barn. Han har också lite problem med övergångar från en aktivitet till en annan. Nån som känner igen det? Snälla ge råd eller nåt ord som kanske kan stötta, isåfall!  
Vi har fått i uppdrag från BUP att skriva upp sånt han är bra på, så det inte bara fokuseras på svårigheterna.

Här några bilder som togs i söndags då det var våffeldagen. Familjen passade på att frossa våffel-lunch i uterummet! Kolla Tirils bestick-föring. =)


Måndagmorgon, tidig morgon före dagis och jobb, våra söta pyjamas-barn!
Idag har vi som sagt ev. utvecklingssamtal för Tiril, M är nu på röntgen för sitt knä (han måste kolla upp om han ev. behöver operation eller ej), jag ska nu fixa lunch, tänkte lägga ut lite till salu men bild"överföraren" funkar inte....=( Ska sy lite också. =)
Hoppas ni har en fin dag!

2 kommentarer:

Maria sa...

Hejsan! Full fart på härliga familjen ser jag! :)

Ang Kirons svårigheter på dagis så känner jag igen mig mycket i det du beskriver om hans ovilja att vilja delta i gruppaktiviteter och där uppmärksamheten riktas emot honom. Ronja hade samma problem när hon gick på dagis.
Hon kommunicerade första åren på småbarn med att nicka och skaka på huvudet trots att hon kunde prata (hemma pratade hon hela tiden). Fortsatte sedan i mindre utsträckning när hon kom över till stora barn i 3 års ålder. Hon pratade mer men valde ofta att peka istället på det hon vela ha osv. Hon slöts sig som en mussla när fokus hamnade på henne och hon hade svårt att vara med i lekar där man hamnade i fokus. Så fröknarna fick hjälp av en pedagog ang detta och fick tips och idéer om hur de skulle underlätta för henne. Hon fick en nyckelring med massa bilder på som hon kunde ta fram när hon inte vela prata men kunde då visa med bilderna vad hon vela eller visa hur hon mådde.

Jag var orolig för hur det skulle gå för henne på skolan och vi hade träffar där med hennes nya fröknar på skolan med pedagogerna från dagis.
Det hela blev en helomvändning, hon är inte alls samma tjej längre. Hon är mycket i fokus och har fått många vänner. Har inga problem längre med att säga vad hon vill. Hon har helt enkelt lagt det bakom sig nu.

Hoppas allt blir bra med Kiron med, det är jätte bra att man får hjälp tidigt tycker jag.
Sonen har jag skaffat en talpedagog åt på dagis som kommer varje tisdag nu och "leker" med Gabriel. Det var första gången igår och sonen tyckte det var jätte skoj samt att vi fick ett litet brev hem från talpedagogen också om hur hon tyckte det gått och berättade vad de gjort. Det verkade jätte kul! :)

Kram på dig!

Anonym sa...

klart ni oroar er Kiron, men jag tror inte han har jättestora problem som inte går att lösa. även om jag igår nämnde många problem med Noah, så har det ju iaf blivit en stor förändring på förskolan tack vare träning där av fröknarna. jag vet inte vad jag ska säga riktigt, men jag funderar på om Kirons problem med det sociala samspelet att det kan vara en del av hans personlighet, att han helt enkelt är blyg av sig och då är det lättare att "fixa". Noah drar ju sig också undan, men gör det nog inte speciellt medvetet utan för att har sin diagnos och verkar inte reflektera över att ingen annan leker med honom. han är ju delaktig i aktiviteter, men ex luciafirandet så sjöng han inte alls utan satt som en zombie så han är ju inte riktigt "med" fastän han är med på aktiviteterna om du förstår vad jag menar. och det är kanske det som är skillnaden mellan en som har diagnos och en som inte har det. men däremot kan jag själv relatera att jag var sån som var extremt blyg i dagis och i skolan, hade svårt att säga vad jag ville och pratade väldigt tyst och det minns jag var jobbigt. så det är verkligen jättebra att ni får hjälp till Kiron, att det upptäckts såpass tidigt och att han kan få hjälp som han behöver. så jag tror personligen inte att han har en diagnos för han har för många andra delar som fungerar, utan att han kanske bara behöver lite stöttning vad gäller att ta mer plats, vara kontaktsökande och säga vad han vill på förskolan. och han har ju förmågan inom sig eftersom han är annorlunda hemma. sen kan jag spontant känna att förskolan och hemmet är två olika platser och att det nog är ganska normalt att de beter sig annorlunda i förskolan än i hemmet utan att det behöver vara något fel. oroa dig inte så mycket gumman, vänta till samtalet på bup o sen kanske de kan göra en observation på förskolan så får ni se vad de säger om det.

hur många dagar är han på dagis o hur många timmar?? Jag har Noah 35 timmar på dagis/vecka och just den strukturen att få gå till dagis varje dag o se de samma rutiner ske, det har gjort Noah väldigt gott. på den förra förskolan blev det för få timmar så han hann inte knyta an nog med fröknarna så han kunde säga vad han ville.

men skönt att han iaf har talet med sig, det kan jag ju känna med Noah att trots att han kan prata mycket mer än förut så repeterar han mest alla meningar för att de låter bra tror jag.

förresten jag tog inte alls illa vid mig av din kommentar igår, utan tvärtom kände jag mig väldigt glad. för det är just att folk håller tyst för att de inte har kunskap tror jag o inte vill säga fel saker, fastän jag bryr mig inte om människor exakt kan sätta sig in i ens situation, man blir bara glad över respons. jag känner mig väldigt ensam med funderingar o tankar, har ex ingen att ventilera saker mer än med förskolefröknarna. det kändes bra att du sa det där om sömnmedicinen, att det funderar för din kusins dotter. jag behöver bara få koll på vem jag ska ringa om det här;-).

jättefina bilder på barnen, va roligt att Tiril använde två gafflar=).

ja usch, pengarna verkligen rinner iväg vissa månader. Dan fyller ju också år på fredag så jag försöker leta efter någon sak nu.

det är bara att skriva till mig, via mail eller kommentarer om du känner att du behöver ventilera tankar kring Kiron. förstår dig, minns själv vilken klump i magen man hade inför det första besöket hos bvc-psykologen=(. kram på dig vännen,

LinkWithin

Related Posts Plugin for WordPress, Blogger...