Förlossningsberättelse!

Ja nu har jag äntligen skribblat ner den, förlåt om jag formulerat mig rörigt eller så!

Fredag 5/2 Kl. 10 satte de in den första dosen gel för att “öppna” livmodertappen, fick ligga med CTG 1 timme efter , registrerade också bebisens rörelser, och sen röra mig fritt. Fick lite sammandragningar och värkar, ganska regelbundna men inte så långa. Efter 6 timmar kollade de om det hänt nåt, var fortfarande en del tapp kvar så de satte in en till gel-dos (samma procedur). Eftersom jag gjort snitt tidigare så kunde de bara ta den svagare dosen med gel. De ville jag skulle kunna vila under natten så därför tog de inga fler åtgärder denna dag.
Under natten så hade jag molande som stark mensvärk, fick ta alvedon och varm rispåse för att kunna sova.

Min mage hade sjunkit under dagen....

Lördag 6/2: På morgonen kollade de om jag öppnats något, vilket jag hade.. Vi fick flytta till förlossningen för försök till att sätta in kateterballong (som en lång slang med en bubbla som de fyller med vatten när den är innanför livmodermunnen, detta för att hjälpa till att öppna livmodermunnen).
Doktorn som satte in kateterballongen tyckte jag var så pass öppen att hon provade att ta hål på hinnorna, men de visste inte om det lyckats (kom inte vatten men huvudet kunde stoppa), så de satte in ballongen, vid 10.
Snart kom regelbundna värkar, mest bakåt ryggen, jag kunde inte ens sitta ner. Vankade omkring runt runt i rummet, och andades genom dem. Efter ett tag provade vi rispåsen och den hjälpte en del, så jag kunde ligga i sängen. Jag provade också att duscha, åh vad skönt det mildrade, men jag var lite låst till CTG så fick inte fler tillfällen till det. Med jämna rum fick jag ligga med CTG, och 1 gång i timmen kom de och sträckte på slangen och fäste den längre ner, så trycket ökade hela tiden. Ont!
Efter 6 timmar, kring 17, ramlade den äntligen ut, och värken i ryggen minskade, så skönt! Var nu öppen 3 cm. Barnmorskan kollade om hon kunde ta hål på hinnorna, men hittade inga så förmodligen var de redan borta...Hon satte en skalpelektrod på bebisens huvud.
Nu blev det som en liten paus, fick ligga med CTG, bebis hjärtljud var lite höga och de undrade om hon var stressad pga. Att min temp var lite förhöjd, så jag fick 2 alvedon.
Kring 19.45 satte de in värkstimulerande dropp och det gav resultat ganska snabbt, men jag försökte andas genom värkarna...
21.15 satte de in en värkmätare i livmodern, värkarna kändes nu rejält och jag bad om lustgas. Tyvärr gjorde den mig illamående och jag spydde ordentligt. De föreslog EDA (epidural) och jag tyckte det lät som en bra idé, hade så ont så jag visste inte var jag skulle ta vägen, och kunde inte vara uppe och röra mig heller då jag var låst till sängen av CTG och dropp. De satte in den vid 22.15, som dropp, jag gav också lustgasen en ny chans och nu fungerade det bättre.
Vid 23 gick resten av vattnet.
Vid 00 hade jag så ont trots smärtlindring, så de blev fundersamma om värkmätaren fungerade som den skulle, och bestämde sig för att sätta en ny. Under tiden de försökte göra det öppnades jag från 5 cm till 9 cm, “som genom magi” som barnmorskan sa. =) De lyckades inte sätta en ny men sänkte värk-droppet och satte CTG runt magen igen för att mäta värkarna.
Jag fick stå bredvid sängen med gåbord och gunga lite med höfterna, kändes skönt att slippa ligga hela tiden... Jag var alltså låst till två dropp och två kablar som mäter mina värkar och bebisens hjärtslag...Rörelseyta på 1 kvadratmeter om ens det...01.05 började krystvärkarna och på 6 krystvärkar var bebis ute, och hon skrek direkt!! Känslan när jag fick upp henne på bröstet går inte att slå...De sa att vi fick kolla könet, kikade och utbrast samtidigt både jag och M: “En flicka!” Var tvungen att dubbelkolla några gånger...haha...=) Vår vackra flicka var född, 01.21 på natten till den 7 februari... Här är nålen vi fick sätta för "en flicka född 7 februari"...=) De har den proceduren på Sundsvalls förlossning...=) Blå för pojke, röd för flicka.