Nyopererad och anemisk...

Vilken turbulent vecka detta blev...! =(

Är väl bäst att ta det från början. Läs inte om du är känslig, varning! 

Förra onsdagen (alltså den 18:e) testade vi positivt på graviditetstest. Inte planerat, det bara blev men har försökt smälta det sen dess. Vi var alltså i v.  6 nu.

I måndags kväll på jobbet började jag få magsmärtor och mådde väldigt illa till och från. Jobbade dock kortpass så jag höll ut, slutade 20.45. 

 Och när man är gravid brukar ju magsmärta och illamående höra till lite... Men detta gav liksom aldrig med sig. Totalt uppsvullen och jätteöm om magen. 

Jag fick sova sådär under natten och det kändes lite bätte när jag låg ner fast smärtan försvann inte utan fanns hela tiden som ett molande och ett huggande när jag ändrade ställning, och jag hade även börjat få ont över axlarna. Ont i hela magen men lite mer koncentretat på vänster sida. Så vid 5.20 ringde jag sjukvårdsrådgivningen. De tyckte vi skulle åka ner på akuten i Sundsvall. 

Efter att vi fått till barnen till min bror så for vi ner, kom dit kring 6.50. Fick komma in ganska snart, de tog olika prover, konstaterade att jag var gravid och att jag skulle få gå till kvinnokliniken som öppnade 8. 

På väg dit hann jag både kräkas och nästan svimma så M fick köra mig i rullstol! Så ont! 

När jag äntligen fick komma in och de tog ultraljud så konstaterades utomkvedshavandeskap och blodfylld buk. Äntligen fick jag lägga mig på en brits och slapp gå mer! De tog en massa blodprover, stack mig hur mycket som helst eftersom det var svårt att hitta nåt blod tydligen, Nåldyna deluxe. De satte venkateter i först arm och senare hand, och jag fick dropp. 

Kördes upp till avdelningen och fick vänta runt 1,5 timme innan operation, hade så jäkla ont så jag visste inte vart jag skulle ta vägen, det värsta jag varit med om (förutom förlossningssmärta men då hade jag iallafall lustgas och ryggbedövning, nu inget fram till operation!!). Till slut  strax före operationen satte de ett till dropp så jag blev lite lindrad.

Det var en lättnad när jag äntligen fick komma till operation och blev sövd, aldrig sovit så gott förr. 

Det räckte med en titthålsoperation, tre hål i magen. 

De behövde inte ta bort äggledaren då "graviditeten" satt i utkanten av den och det gick att få ut den ändå, dock finns en risk att rester finns kvar så jag måste på kontroll av hormon-nivån 1g/vecka närmaste månaden. Och skulle vi bli gravida igen finns högre risk för nytt  utomkvedes så det blir isåfall ringa doktor direkt för tidigt ul. 

 Jag blev kvar där till igår onsdag, de har tagit olika prover och kontroller med jämna mellanrum. Jag har anemi men blodvärdet har ändå stigit till 100 nu så jag behövde inte få blod, låg på 88 under operationen. Jag hade över 1,3 liter blod i magen, det finns en del kvar men det kan kroppen själv ta hand om. Det var därför jag hade/har så ont i axlarna också, tydligen vanligt vid blodfylld buk då diafragman blir utspänd. 

Detta var första gången nånsin jag varit på sjukhus själv, tack och lov, men det gick bra, fick Ketogan-spruta för att kunna sova. Mattias for ju hem igen mot kvällen.  Hade en trevlig men snarkande dam som rumsgranne. 

Barnens farmor hade åkt ner och sovit hos Mattias och barnen igår natt så M kunde åka tillbaka till mig igår morse. 

Igår fick jag som sagt komma hem efter en massa kontroller och prover. Fortfarande ont i magen om än mycket bättre, yr och jättetrött.  Sjukskriven två veckor och äter smärtstillande och järntabletter. Har varit så mycket hela tiden så man har inte hunnit smälta allt än! ='(  Men så skönt att vara hemma hos familjen!! 

M och Kiron har varit hemma idag då Kiron fortfarande är förkyld, men imorgon tror vi att han ska få gå, vi måste bara ordna så nån kan hämta honom.